Stora funderingar kring livet,
Jag är fast hemma i ännu en timme. Om våran hall ska hinna bli klar så måste padre jobba hela dagen idag och imorgon och min ena syster har simträning vilket innebär att mamma och hon är iväg. Jag själv är hemma med minstingen som är helt galen plus ännu en till på 4 år. Måste hinna få lägga mig ner i någon timme, äta middag och göra mig i ordning till klockan 8. Är redan super trött och seg i skallen. Typiskt. Det blir Nicklas och jag ikväll, Elin jobbar imorgon, suuugigt.
Idag har varit en rellativt bra dag medan gårdagen inte alls var något vidare. Går runt och tänker på alldeles för mycket saker som t.ex om jag gjorde sådär hade det blivit så och varför gjorde jag si ja men då blev det såhär.
Är så himla sugen på att söka till högskola nu till våren men jag vet inte om jag vågar plus att jag känner mig lite skoltrött än. Men åh så jag längtar tills den dagen jag får börja läsa! Har funderat länge på om jag ska plugga här i Kalmar eller om jag ska söka mig någonstans där jag aldrig varit men det är rätt bekvämt när just det programmet jag vill läsa finns här och vem vill ha feta studieskulder? Har man ett val att skära ner på dom så tycker jag att man absolut ska göra det. Har varit på Elin om vilket datum det blir att åka till Norge men hon vet inte riktigt ännu när det blir. Någon gång i oktober helt enkelt. Jag vill verkligen härifrån, även om det kanske bara blir en vecka eller om jag flyttar med upp! Vi har inte riktigt diskuterat det så här tar vi inget för givet.
Nu måste jag gå och kolla vad mina småsyskon gör! De har antingen vänt upp och ner på rummen eller så sitter minstingen och målar med kritor och bläckpennor på de vita bordet inne hos min lillasyster... Att man aldrig kan sitta i lugn och ro.
24 sepetember 2011
Morgonmys med lillasyster i soffan, hon är sådär härligt klädd i en långärmad rosa tröja och ett par lite starkare rosa tights och ett par jättesöta så hallonrosa strumpor. OCH ett litet grönt hårspänne i det där blonda lockiga fina håret. Så himla mysigt klädd!
Efter att ha varit uppe rätt sent igår natt och enbart kunna sova ett par timmar inatt så sitter jag här och kan knappt öppna ögonen. Nice.. Ska försöka mig på att gå till gymmet och sedan en visit hos farmor och farfar som jag inte träffat sedan min födelsedag. För en gång skull så kanske jag kan cykla in!
Här sitter jag som ett fån,
Jag blir aningen irriterad.. Ena stunden är man med på allt och man njuter utav varandras sällskap under dom timmarna man är in action så att säga men när man senare hör av sig för att kanske ''göra om'' detta så får man inget svar. Varför kan det bara vara på den andres villkor? Man kan iallafall höra av sig och skriva att nej tyvärr inte ikväll. Man sitter sedan som ett fån och undrar, jaha. Dålig stil, mycket dålig stil.
Det bleev champagne och vin hos mickepick i aftonen med en hel del skratt och dansande. Underbart! Kvällen avslutades vid tolvslaget då jag sedan blev bänkad framför tven med päronen tills nu. Lääänge sen de satt uppe såhär sent så det var väldigt trevligt. Imorgon kör vi på palatset eller dricker lite vin hos nicklas, en fein fein lördag det!
Kåt som ett djur får sitta i bur
Glasögon #1
Sitter i allrummet och leker ''Dj'' för mina småsyskon och de hoppar o skriker hej vilt här. Mamma sitter och små nynnar till exempel Älskade ängel och liknande sånger.
Glasögon blev det idag ÄNTLIGEN!!! Fast det tog tydligen ett tag för dom att komma så spänningshuvudvärken kommer stå och banka på dörren varje morgon nu. Ska straxt bege mig hem till Nicklas och träffa de andra, blir ett trevligt tidsfördriv denna afton.
Glasögon-orm,
Vart tredje till fjärde år brukar jag vakna upp med världens spänningshuvudvärk pga glasögonen. Det är då nämligen dax att byta. Mina ögon är som ett par bakfylle ögon just nu, det gör extremt ont när ljuset ändrar sig för fort eller om jag går ut. Att kolla på tv är rena tortyren! Som arbetslös är det extremt kul att behöva byta glasögon just nu av alla tillfällen... Men det får gå! Kan inte gå såhär. Och inte nog med att jag itne tål starkt ljus, våran hall där uppe har gjorts om till en byggarbetsplats så det kommer en hel del irriterande ljud som min skalle inte tål. Ibland suger livet.
Ikväll blir det vin hos Nicklas med de andra, som jag har varit sugen på vin denna veckan!
Tung, som bly
Efter att ha gått in stenhårt på gymmet idag och var så himla sugen på att gå på ett pass efteråt så pajade benet igen. Vad händer tänkte jag när de kändes som om någon stack in en kniv vid knäskålen och bara skar neråt. Blä vad äckligt nu när jag kan se bilder framför mig på hur det skulle ha sett ut!
Ätit middag med tjejerna och bara pratat en massa massa. Jag har ju som sagt väldigt mycket i huvudet sedan två blev en. Vi vill göra så himla mycket men vi är så dåliga på att sätta planerna i verk. Måste bli ändring!
Ta hand om dig själv sa mina närmaste till mig. Det var liksom huvudtipset för att kunna gå vidare. Tänk på dig själv, må bra och gör det Du vill göra allra helst. Jag tror inte att ni hörde på mig när jag sa att Jag fungerar inte ensam, jag måste ha den där personen där. Han ska bara vara där. Jag vill inte ge upp, jag vill bara inte det. Hur ska livet kunna gå vidare utan min prins vid min sida?
Life sUcks
Varför ska det alltid blåsa storm ute varenda gång när jag har bestämt mig för att cykla in??? Vädret är ju helt omöjligt, det är värre än Ölands vädret där det 99% av alla gånger blåste kuling...
22 september 2011
ÄÄÄNTLIGEN är mitt vänstra ben någorlunda bra och jag haltar inte längre på det. Idag blir det därför gymmet som jag inte har besökt på två dagar nu, känns mindre bra.
Har ingen vidare mataptit längre och det enda jag får i mig såhär på morgonen är ett glas proviva. Det växer i munnen på mig bara tanken av att jag måste få i mig en skål med flingor och mjölk innan jag lämnar huset. Jag kunde sova ett par timmar tidigare inatt. Klockan halv tre för att vara exakt. Det är omöjligt att somna innan dess och inte ens vid halv tre så kände jag mig trött. Har alldeles alldeles för mycket skit som går runt i huvudet.
Då var jag igång igen...
Jag plågar mig själv. Åh vad jag är bra på det. Med gråt upp i halsen så gör jag det. Jag kollar på bilderna. Egentligen borde jag slänga allt, ALLT som har med det att göra. Jag orkar verkligen inte längre.
Jag kan inte släppa taget,
Efter att ha somnat klockan fyra inatt så tog jag sovmorgon till tolv i förmiddags, det behövdes kan jag säga. Jag låg och stirrade in i väggen i två timmar och bara tänkte och tänkte och tragglade gamla minnen, roliga som tråkiga hela tiden. Försökte förtränga dom men det gick bara inte.
Idag har jag haft den där känslan av panik i kroppen i stort sett hela dagen. Det är inte förns nu när jag kommit hem och sitter ensam vid datorn en onsdags kväll själv. Jag kommer så väl ihåg hur det var att gosa in sig i den där underbara famnen som höll en så hårt att man var den tryggaste någonsin. Mitt silverhalsband vägrar jag emellanåt att ta av mig, det känns som att jag är närmre dig på något sätt. En liten del utav mig gråter när jag tänker på att mitt andra halsband brändes upp och att du slängde ditt mitt på gatan. En sådan förvirrad själ som du är borde sakta ner farten, kolla dig om och faktiskt se att det är så himla många som älskar dig, inklusive mig. Det gör ont, så djävulskt ont i hjärtat när jag egentligen inte vet vad du vill eller inte, ingenting är liksom logiskt för fem öre. Du kommer aldrig hitta någon som mig och jag kommer aldrig att hitta någon som dig. Du fokuserade alldeles för mycket på det lilla negativa som fanns och jag väldigt mycket på det positiva. Jag valde att tro du valde att ge upp.
Jag försöker att intala mig själv att jag kommer hitta någon som Dig någon dag men den mörka och blödande delen i hjärtat säger nej, han var alldeles för underbar. Jag kan fortfarande inte låta bli att gråta tills jag inte orkar öppna ögonen något mer och jag kan inte hjälpa att kärleken aldrig försvinner. Jag önskar att jag kunde bli behandlad på ett mer respektfullt sätt och inte som skit under skon.
Jag saknar dig,
Jamen då var vi väl här igen, klockan är straxt efter två och jag är super trött. Jag har legat och kollat in i väggen i över en timme nu och det går inte att sova. Det är hellt omöjligt!!!! Vad ska jag göra? Gå och ta mig en sup? Försöka härda ut det? Piss trött som jag är kan jag knappt hålla upp ögonen, men sova det kan jag inte. Har tankarna helt på annat håll, det vet jag för jag saknar dig och med dig här hade jag kunnat sova, förmodligen. Eller snarare jag hade sovit det vet jag. Så jävla typiskt allt detta!!!!
När benet ger upp,
Efter mycket om och men så har jag faktiskt beslutat att börja söka jobb i Malmö/Lund. Efter att ha varit där i våras så blev jag på något sätt kär i staden och alla parker. Min morfar och hans fru bor i Malmö och efter att de hade visat runt mig och A en hel helg så fastnade jag. Stockholm och Malmö har blivit mina favvostäder medan Göteborg kan jag inte riktigt med..
Det har varit trevligt soffhäng hos Mickepick ikväll och Kaos i Båstad. Gillar inte dom där 40+ kvinnorna som ser ut som stora muskelknippen båda två. Män? I think so. Har också fått en muskelinflammation i vänstra vaden. Jag haltar oerhört fint.
Det har inte direkt varit någon effektiv dag idag inte. Jag skulle ha städat och gjort andra grejer här hemma men jag är ju jag så jag sköt upp det tills imorgon. Om det inte är fult och blåsigt imorgon så hade jag tänkt ta cykeln ner till farmor och farfar för kaffe och sedan träning. Mitt vänstra ben får inte ge upp nu!!!
Mina babybels börjar ta slut och fetaosten är uppäten, typiskt.
Keep on smiling! ehe
Det är super kul när man precis kanske har gjort slut med sitt livskärlek (som jag fortfarande anser är det) och killar snappar upp det här direkt. Bara ett par dagar efter så skrev alla möjliga och det var som om dom hade luktat sig till det. Helt sjukt! En kille är speciell. Han ringer och smsar mig konstant. Vissa dagar orkar jag inte ens svara och andra så svarar jag. Jag har liksom börjat ignorera samtalen eftersom att han blir orolig så fort jag inte svarar om han gjort något fel eller liknande. Det känns som om jag är i ett förhållande, igen! Med någon som undrar vart jag är hela tiden, säger åt mig att ta det lugnt för nu verkar du alldeles för full, blir skit upprörd för att man inte kan ses. Ja hela den historien. Gång på gång har jag talat om att det enda jag behöver är en vän och INGET annat. He doesn't get it, that stupid MF. Klockan är 12.30 och han har redan försökt ringa mig 4 gånger sedan klockan elva. What to do??? Han är enormt snäll men.............
En del utav livet,
Ligger nere i min soffa inlindad i massa filtar, rummet är upplyst utav tända ljus i doften av vanilj. Det är sannerligen höst feeling här! En godsak jag har börjat att köpa är Babybel. Dom där små söta ostarna i nät! Ruskigt goda och tillsammans med gröna oliver och fetaost så är det kanon.
Kan inte sluta lyssna på Adeles låt Someone like you. Den berör mig så oerhört mycket och texten är helt sagolikt bra. Efter varje uppbrott man har med sin respektive borde man få höra att Du hittar någon som han/hon igen fast bättre, mycket bättre. Kärlek för mig just nu är ett väldigt sönderslitet ord. Kärlek till en kille är inget jag vill än på ett väldigt bra tag. En rostig kniv rakt i magen varenda gång jag andas. Det är hemskt. Kärlek för mig är självtortyr. Jag kan faktiskt inte tro på det, än. Något så fruktansvärt fint och underbart kan få en själv och livet att rasa samman?
Jag väntar tills jag hittar någon som Dig.
Farväl Jupiter?
Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär
Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid"
Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig
Jag vet du kommer att se på mig sådär
Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid"
Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig
19 september 2011
Vad och hur gör man för att sluta tänka på någon? Går man till en psykolog, eller bankar man huvudet i väggen eller hur fasen gör man?
Jag ligger vaken om nätterna, stirrar rakt in i den vita betong väggen och fantiserar om att han låg där på andra sidan och sov. Att han ville ligga bredvid mig i min säng, att han kände sig trygg och älskad utav mig. När den där underbara känslan har spridit sig från topp till tå inser man plötsligt när det knarrar i bokhyllan ett par meter bredvid som stör den där koncentrationen, att Jag faktiskt ligger där ensam i mörkret. Då blir man sådär irriterad och förbannad på sig själv och man försöker in i det minsta att sluta tänka på det som brukade vara så underbart. Man suckar och vänder sig om. På andra sidan skulle du också ha kunnat ligga. Snarka som du alltid gjorde. Tänker på alla de sömnlösa nätterna då jag brukade bli tokig på oljudet men kan inget annat än att le och skratta åt det. Men hur gör man för att sluta tänka på någon? Ska jag försöka intala mig själv och min hjärna att inte tänka men det är ju egentligen att tänka på denne någon. Eller ska tiden ha sin gång? Att jag går och lägger mig en natt utan att du finns i mitt huvud eller att jag vaknar upp och det första är inte Dig jag tänkte på. Jag vill sluta tänka för det är ingen idé att sakna och tänka. Men jag har försökt och det går inte. Ska kärleken göra så ont verkligen?
Hösten är här,
Jag har återigen aldrig skrattat så mycket som jag gjort ikväll. Mina finaste vet verkligen hur man får en att må bra!
Det har regnat näst intill hela kvällen idag och det har sannerligen varit höstväder. Sommaren har passerat och visst, jag tycker nästan det är aningen skönt att den är över. Hösten är nog trots allt den mysigaste årstiden då man får gosa in sig i halsdukar och vantar. Det bästa jag vet är att strosa runt på Stensö bland alla löven på marken och bara känna att man är här och den där höstdoften som man kan dofta överallt man än går! Kalmar är verkligen en höststad, enligt mig. Det är då jag uppskattar att vara här som mest. Fikastunderna hemma hos farmor och farfar till exempel. Oj det finns så mycket jag skulle kunna sitta och räkna upp här! Hösten är bara banne mig bäst.
En mycket obehaglig grej på gymmet idag var en utav övningarna som man tränar axlarna. Man ska dra ner själva stången framför ansiktet precis i käkhöjd och sedan upp igen. Under denna övning hör jag hur det knastrar till i nacke och axel men tänker inte så mycket mer på det utan fortsätter. Varenda gång knastrar det till och dum som jag verkligen är så fortsätter jag! Nu såhär på kvällskvisten så gör det lite små ont plus att det är ömt. Har jag förstört något??? Lite lättare nackspärr skulle man kunna säga att det känns som. Det räcker väl antagligen med bara vila...
Vi väljer inte de vi ska bli kära i och det blir aldrig som man tänkt sig.
Låt kärleken styra och släpp det andra.
Den har valt oss!
18 september 2011
Sitter i soffan och gosar med världens coolaste unge, Majselina som vi kallar henne. Försöker få henne till att avguda David Guetta som jag missade i somras i stockholm! Vilken besvikelse. Jag visste inte ens att han skulle till Sverige. Gnutta ångest i kroppen...
En gång är ingen gång, två = 0
Efter okontrollerat många mintushotar så fortsatte kvällen på palatset som sagt igår natt. Vi entrar lilla dansgolvet och en liten tjej börjar dansa med mig agnes mickis och alexandra. Den här tjejen börjar smälla till mig och agnes på rumporna och det slutar med att vi står typ och buggar och hon klämmer som ett AS på mitt ena bröst. Lesbisk? Lesbisk! Mentalt störd? Ja! Detta var givetvis väldigt kul just i det ögonblicket, nu såhär i efterhand vill jag hälla en liter handsprit för att sanera mig själv. Under kvällen tappar mickis bort sin väsklapp och jag tackar gudarna för att jag inte hängde min väska på hennes (!!!!!!!!!!!!) annars hade jag fått det jävligt svårt att komma hem den natten. Mickis ställer sig bakom bilarna i bara bh och svarta strumpbyxor för att gräva i bhn där hon säger sig ha lagt den blåa biljetten. Polisbilar cirkulerar och ja hela köret. Jag skulle vilja berätta alla roliga händelser som hände för privat bruk eftersom det är så oerhört roligt att kolla tillbaka i arkiven vad man man sysslade med när man var 19 år. Men med risk för att lämna ut alldeles för privata delar så får jag förlita mig på min hjärna som förhoppningsvis lagrar dessa minnen.
Jag har sovit alldeles för lite dessa nätter och jag vet ärligt talat inte hur jag kan ha så fruktansvärt ont i hela kroppen. Blandning mellan träningsvärk och influensa ont, typ....
Godnatt!
Tryggare som aldrig förr,
Jag har nog aldrig sovit såhär lite men så fruktansvärt gott. Jag kände mig sådär trygg som innan och ingen kunde ta mig därifrån
