That's not a fairytale
Det här med att hålla bloggen levande under sommaren har inte direkt funkat som det flesta har märkt. Det är liksom inte roligt längre som jag brukar skriva en gång i månaden ungefär. Men som sagt, min veckas ledighet i danmark och i sthlm vart riktigt trevligt. Dock ville både jag och emma stanna kvar längre i sthlm. Underbar stad det där och även fast jag riktigt hatar folkmassor så gick det bra. Vi tog på våran låtsas sthlms attityd för att lyckas strosa runt på drottninggatan utan att folk gick på oss. Lyckat! Jo för det är sånt man måste ha, man måste ha en riktig jävla attityd för att klara av att gå på stan. Det är liksom inte som i lilla kalmar.... En sak som inte är så nytt men ändå är att stockholmarna accepterar att man har olika stilar, sina olika liv och olika attityder. Jag kan sätta på mig en clowndräckt och ändå tas på allvar! Kanske inte men ni fattar poängen? I jämförelse med kalmar då, då är vi ena riktigt patetiska jävlar. Det räcker med fel färg på jackan och du blir utskrattad. Sorgligt.
Sitter i vardagsrummet och kollar ut på gatan. Grannarna har full rulians 24/7! Jag vet inte riktigt vilket liv de lever, dom är bara så himla irriterande. Mamman i huset har sin mamma och pappa där i stort sett varenda dag och jag menar, får dom aldrig nog utav varandra???? Jag får bara nog utav dom när hon står och vrålar på sin son som aldrig lyssnar och bara skiter i allt. Men man har blivit van eftersom att detta sker säkert 20 gånger om dagen. puh.
Men återigen till danmark och sthlm. Jag vet inte vad jag ska säga om malmö och köpenhamn, inte direkt mina favoritstäder. Ströget som alla tydligen älskar, jaaa lilla ströget..... Det vart liksom inte så roligt. En lång gata med exakt samma butiker som i sthlm. Någon enstaka affär kanske som jag aldrig sett men ingen intressant. Dock en rolig incident på Nyhavn eller hur man nu stavar till det....? När jag är ute så föredrar jag att dricka mineralvatten hellre än tex cola. Den danske servitören frågar vad jag vill dricka och jag svarar mineralvatten, alltså på svenska eftersom de är ganska bra på att förstå det :P då får jag värsta äckliga danska dialekten tillbaks som säger Vatten og bruuus? Det vidrigaste jag någonsin hört!!!!!!! Men det var speciellt, han var riktigt söt och han log som en prins. Fasen, jag borde ha tagit kort på honom när jag hade chansen, försöker skapa en bild på honom i huvudet men det går inget vidare. På väg därifrån fick man ett fint vitt leende som lyste upp hela Nyhavns gata, åh så glad jag var! Fast ännu gladare vart jag när vi satt på tåget hem och att jag kunde sätta på mobilen igen. Det var lycka till 100%! Få skriva till mamma och till pappa, till ellen och till emma, men framförallt till Arvid.
Nästa dag får jag höra att vi kanske ska åka kustvägen hem istället för de små vägarna som vi hade tagit på vägen dit. SHIT tänkte jag (!!!!!!!!!!) jag kommer inte komma hem förns sent i natt då. Lyckades få ur mig att det inte var någon bra idé och att jag skulle upp tidigt tidigt morgonen innan för att åka till sthlm. Det gick snabbt och hemresan gick smärtfritt. Hemma väntar ellen och mamma. Och man märkte direkt att ellen hade saknat mig :P
08.30 är klockan och emma och jag sitter på en buss som ska ta oss till Stockholms City terminal. De första två eller tre timmarna var OK men sen..... usch! Aldrig mer sa jag och jag håller fast vi det. Jag har aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv och så fruktansvärt trångt. Emma somnar med sin kudde på min axel medans jag sitter intryckt emot fönstret. Det var 100 grader där inne och allt vi ville göra var att ta av oss alla kläder och lägga oss i gången, bara för att sträcka ut oss och för att få utrymme. Men tydligen så gick det, vi steg av klockan 15.00 på City terminalen varma och trötta. Bara för att ta det lite extra lugnt så stod vi där i ungefär 15 min för att coola ner oss. Eftersom att ingen av oss ville släpa vårat bagage därifrån till slussen tog vi tunnelbanan. Jag fick agera ledare men även det så lyssnade inte emma och hon bara fortsatte gå. Det blev till att skrika och hojta. Ganska roligt när jag tänker tillbaks på det. Väl på hotellet typ 2 timmar efter blev vi välkomnade av ett par irriterande britter som sprang runt med en jävla gitarr och så kärring som jag är så låg jag och skrek i en timme på dom innan vi skulle somna. Klockan var efter 11, hallå?
Dagen efter skulle vi upp klockan 7 för att komma in på Skansen men som nästan förväntat så kom vi iväg runt halv tio tiden. Både jag och emma trodde att det inte skulle vara så mycket folk vid den tiden men ICKE! När vi kom dit via djurgårdsfärjan vid kvart i tio så vart det total SMOCKAT med människor och det fanns knappt någonstans att sitta. Skansen hade alltså varit öppen i 50 minuter när vi kom. Vi hittade en bänk och där satt vi i dom närmsta 12 timmarna. Vi trodde att vi inte skulle se ett smack vad som hände men när allt väl drog igång (typ de 100 repetitionern) så kunde man se allt!!!! Vi satt precis vid gången och vi fick en riktig närblick på när Alexander Rybak gick förbi och sjöng Det gåtfulla folket. Tillbaks till slussen för mat och kaffe.
Sista dagen och vi släpade våra bagage genom Gamla stan. Det tog lite drygt 40 minuter innan vi hade kommit till Drottninggatan.
Nu har det gått en vecka och det är tillbaks till det vardagliga livet, jobbet, vännerna och familjen. Skolan får helst vänta ytterligare 3 månader eller så för det är absolut ingen brådska. Dumt nog satt jag och räknade hur många dagar det är kvar på sommarlovet och det var ingen vacker syn. Det är liksom inte alls många dagar kvar nu. Bäst att ta tillvara på dom! Imorgon är det jobb som gäller.
Mwa
Sitter i vardagsrummet och kollar ut på gatan. Grannarna har full rulians 24/7! Jag vet inte riktigt vilket liv de lever, dom är bara så himla irriterande. Mamman i huset har sin mamma och pappa där i stort sett varenda dag och jag menar, får dom aldrig nog utav varandra???? Jag får bara nog utav dom när hon står och vrålar på sin son som aldrig lyssnar och bara skiter i allt. Men man har blivit van eftersom att detta sker säkert 20 gånger om dagen. puh.
Men återigen till danmark och sthlm. Jag vet inte vad jag ska säga om malmö och köpenhamn, inte direkt mina favoritstäder. Ströget som alla tydligen älskar, jaaa lilla ströget..... Det vart liksom inte så roligt. En lång gata med exakt samma butiker som i sthlm. Någon enstaka affär kanske som jag aldrig sett men ingen intressant. Dock en rolig incident på Nyhavn eller hur man nu stavar till det....? När jag är ute så föredrar jag att dricka mineralvatten hellre än tex cola. Den danske servitören frågar vad jag vill dricka och jag svarar mineralvatten, alltså på svenska eftersom de är ganska bra på att förstå det :P då får jag värsta äckliga danska dialekten tillbaks som säger Vatten og bruuus? Det vidrigaste jag någonsin hört!!!!!!! Men det var speciellt, han var riktigt söt och han log som en prins. Fasen, jag borde ha tagit kort på honom när jag hade chansen, försöker skapa en bild på honom i huvudet men det går inget vidare. På väg därifrån fick man ett fint vitt leende som lyste upp hela Nyhavns gata, åh så glad jag var! Fast ännu gladare vart jag när vi satt på tåget hem och att jag kunde sätta på mobilen igen. Det var lycka till 100%! Få skriva till mamma och till pappa, till ellen och till emma, men framförallt till Arvid.
Nästa dag får jag höra att vi kanske ska åka kustvägen hem istället för de små vägarna som vi hade tagit på vägen dit. SHIT tänkte jag (!!!!!!!!!!) jag kommer inte komma hem förns sent i natt då. Lyckades få ur mig att det inte var någon bra idé och att jag skulle upp tidigt tidigt morgonen innan för att åka till sthlm. Det gick snabbt och hemresan gick smärtfritt. Hemma väntar ellen och mamma. Och man märkte direkt att ellen hade saknat mig :P
08.30 är klockan och emma och jag sitter på en buss som ska ta oss till Stockholms City terminal. De första två eller tre timmarna var OK men sen..... usch! Aldrig mer sa jag och jag håller fast vi det. Jag har aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv och så fruktansvärt trångt. Emma somnar med sin kudde på min axel medans jag sitter intryckt emot fönstret. Det var 100 grader där inne och allt vi ville göra var att ta av oss alla kläder och lägga oss i gången, bara för att sträcka ut oss och för att få utrymme. Men tydligen så gick det, vi steg av klockan 15.00 på City terminalen varma och trötta. Bara för att ta det lite extra lugnt så stod vi där i ungefär 15 min för att coola ner oss. Eftersom att ingen av oss ville släpa vårat bagage därifrån till slussen tog vi tunnelbanan. Jag fick agera ledare men även det så lyssnade inte emma och hon bara fortsatte gå. Det blev till att skrika och hojta. Ganska roligt när jag tänker tillbaks på det. Väl på hotellet typ 2 timmar efter blev vi välkomnade av ett par irriterande britter som sprang runt med en jävla gitarr och så kärring som jag är så låg jag och skrek i en timme på dom innan vi skulle somna. Klockan var efter 11, hallå?
Dagen efter skulle vi upp klockan 7 för att komma in på Skansen men som nästan förväntat så kom vi iväg runt halv tio tiden. Både jag och emma trodde att det inte skulle vara så mycket folk vid den tiden men ICKE! När vi kom dit via djurgårdsfärjan vid kvart i tio så vart det total SMOCKAT med människor och det fanns knappt någonstans att sitta. Skansen hade alltså varit öppen i 50 minuter när vi kom. Vi hittade en bänk och där satt vi i dom närmsta 12 timmarna. Vi trodde att vi inte skulle se ett smack vad som hände men när allt väl drog igång (typ de 100 repetitionern) så kunde man se allt!!!! Vi satt precis vid gången och vi fick en riktig närblick på när Alexander Rybak gick förbi och sjöng Det gåtfulla folket. Tillbaks till slussen för mat och kaffe.
Sista dagen och vi släpade våra bagage genom Gamla stan. Det tog lite drygt 40 minuter innan vi hade kommit till Drottninggatan.
Nu har det gått en vecka och det är tillbaks till det vardagliga livet, jobbet, vännerna och familjen. Skolan får helst vänta ytterligare 3 månader eller så för det är absolut ingen brådska. Dumt nog satt jag och räknade hur många dagar det är kvar på sommarlovet och det var ingen vacker syn. Det är liksom inte alls många dagar kvar nu. Bäst att ta tillvara på dom! Imorgon är det jobb som gäller.
Mwa
Kommentarer
Trackback
