kiwih.blogg.se

Idag är en sån där dag då jag vill packa ner alla mina kläder ja hela rummet i alla resväskor jag kan hitta och sedan bara åka åka åka härifrån. Det är dagens dröm! Jag har nog aldrig varit så trött någonsin som nu på att vara i Kalmar. Det händer absolut ingenting, eller så är det jag som gör så att det inte händer något. Vill ha något nytt, en ny stad, nytt språk, nya människor och helt annan kultur. För många fina vänner och underbar familj och släkt håller mig kvar här och utan att få träffa dom så finns inte jag. Jag saknar liksom han som var min för bara någon månad sedan hela tiden. Inte lika mycket men guud så ofta han dyker upp i mitt huvud. Det jag blir så arg över är att varför ska man älska och sakna en person som varken älskar eller saknar en tillbaka? Jag försöker klämma in den smarta meningen.

Bultande huvudvärk, träningsvärk i magen, trött, inser hur mycket sakar (trots arbetslösheten) jag har att göra, ett stökigt rum, sååå ligger jag nerbäddad i soffan under en miljon filtar och tända ljus. Så himla underbart! Träningen idag gick super och jag har påbörjat ett schema för löpningen jag har satt igång med nu. Detta blir den största utmaningen någonsin men det ska gå med rätt motivation.

Paranoida människor är bra märkliga. Jag kan själv vara paranoid ibland men detta är en annan paranoja jag pratar om. En sådan som gör en otrevlig och bara är inställd på att man redan vet allt från början och det är bara hata hata hata personen är inställd på. Detta blir rätt rörigt i och med att namnge personen i fråga är en väldigt dum idé. Jag har ingen anledning att vara försiktig längre men blir ändå lite off när människor jag inte har gjort någonting är förbannade på mig. Man vill såklart lösa det no matter what och det är så jag känner just nu.

Löpning, träningsvärk samt en inflammerad vad. Det kan liksom inte bli bättre! Meeeen jag överlever

Åh hej du trevliga träningsvärk i magen, dig har jag saknat! Körde mest kondition och mage idag vilket resulterade i kraftig träningsvärk redan på väg hem en timme efteråt. Imorgon är jag hemma ensam fram till sent på eftermiddagen och lär heller inte vakna vid någon speciellt tidig tid. Min ruskigt gamla mobil som jag har fått låna stänger av sig i tid och otid. Det är som att den blir överbelastad av bara ett par missade samtal och olästa sms. Ska en mobil vara så? Det är tur att jag inte har något jobb eller någon direkt tid att passa varje dag för då hade jag aldrig lyckats komma i tid! Åh jag är sugen på att dra till gymmet igen men funderar på om jag bara ska klä på mig träningskläderna och försöka mig på en springrunda? Vi får se helt enkelt, vore nice!

Åh vad jag saknar dig just nu, jag saknar allt. Önskar jag bara kunde ringa och säga att jag var på väg, att jag var gladare än någonsin att få se dig och längtade efter att få krama och kyssa dig. Ligga kvar i sängen och dofta dig när du går till jobbet. Veta att mannen i mitt liv kommer snart tillbaka och håller mig lika hårt som han gjort under natten. Du ger mig rysningar varenda gång jag tänker tillbaka på våra fina minnen.

Oj oj oj vad trött jag är! Filmkväll med trevligt sällskap till halv tre inatt och jag som visste att jag skulle upp klockan sju dagen efter. Huvudet känns inte helt ok faktiskt...

Sitter barnvakt åkt ett gäng dampungar, bokstavligt talat. Det skriks och det slåss och alltid är det någon som gråter eller typ spottar på en. Minstingen tycker nämligen om att spotta! Mmmmh. Barnvakt till klockan sju sedan ska jag luta mig tillbaka och leva igen...

Pitbull, Pitbull, Pitbull du går rakt in i mitt hjärta! Jag har funnit mina bästa vänner den senaste tiden och självklart blir det David Guetta, Pitbull och Winnerbäck. En salig blandning sådär! Lyssnar sönder Pitbulls låt med Marc Anthony Rain over me.

Gud vilket härligt väder det är ute idag och herregud vad länge jag har sovit!!!! Gick och la mig tidigt igår kväll men vaknade inte förns straxt innan elva idag. Vem kommer ha problem med att gå och lägga sig tidigt ikväll? Jag. Och imorgon ska jag ändå upp klockan halv åtta för att bege mig till skolan. Framförhållningen existerade inte där kan man säga. Idag ska jag träna, senaste gången var i torsdags så det var ett antal dagar sedan. Sen funderar jag även på att cykla in till stan så att jag efteråt kan svänga förbi farmor och farfar på en kopp kaffe och säga hej. Jag hoppas att jag hinner!

Jag kom iväg hyfsat i tid men hade varit roligare att varit där ett par timmar innan. De flesta var fulla när Mickis och jag anlände. Killar är så fruktansvärt mycket roligare att vara med, så himla enkla att prata med och bara allmänt att ha o göra med. Killarna vi var hos bor allesmmans i en lägenhetsbyggnad och alla har varsin nyrenoverad stor lägenhet (rikemansbarn, typ). Förresten ingen utav tjejerna hälsade på oss, pinsamt. Så från lägenhet till lägenhet sprang vi runt i och kollade. Drömlägenhter hela bunten!!!!

Jag ska NU efter mycket om och men hem till Mickis kompis Alex där han har kräftskiva. Vi anländer senare än vad som var sagt men men. Vi dyker iallafall upp! Det är varmt som in i bomben och klimakteriet känns nära. Här sitter jag nu klar att rusa iväg men inte förns vid tjugo i. Jag längtar och saknar en viss person, livstecken eller bara något hade fått min oro att försvinna. Jag är som en mamma. Men de personer jag någon gång älskat eller älskar, kommer jag alltid att lägga ner hjärta och själ i att få veta om de mår bra eller inte. Så just nu är jag oroad plus nervös.

Jag är fast hemma i ännu en timme. Om våran hall ska hinna bli klar så måste padre jobba hela dagen idag och imorgon och min ena syster har simträning vilket innebär att mamma och hon är iväg. Jag själv är hemma med minstingen som är helt galen plus ännu en till på 4 år. Måste hinna få lägga mig ner i någon timme, äta middag och göra mig i ordning till klockan 8. Är redan super trött och seg i skallen. Typiskt. Det blir Nicklas och jag ikväll, Elin jobbar imorgon, suuugigt.

Morgonmys med lillasyster i soffan, hon är sådär härligt klädd i en långärmad rosa tröja och ett par lite starkare rosa tights och ett par jättesöta så hallonrosa strumpor. OCH ett litet grönt hårspänne i det där blonda lockiga fina håret. Så himla mysigt klädd!

Jag blir aningen irriterad.. Ena stunden är man med på allt och man njuter utav varandras sällskap under dom timmarna man är in action så att säga men när man senare hör av sig för att kanske ''göra om'' detta så får man inget svar. Varför kan det bara vara på den andres villkor? Man kan iallafall höra av sig och skriva att nej tyvärr inte ikväll. Man sitter sedan som ett fån och undrar, jaha. Dålig stil, mycket dålig stil.

Sitter i allrummet och leker ''Dj'' för mina småsyskon och de hoppar o skriker hej vilt här. Mamma sitter och små nynnar till exempel Älskade ängel och liknande sånger.

Vart tredje till fjärde år brukar jag vakna upp med världens spänningshuvudvärk pga glasögonen. Det är då nämligen dax att byta. Mina ögon är som ett par bakfylle ögon just nu, det gör extremt ont när ljuset ändrar sig för fort eller om jag går ut. Att kolla på tv är rena tortyren! Som arbetslös är det extremt kul att behöva byta glasögon just nu av alla tillfällen... Men det får gå! Kan inte gå såhär. Och inte nog med att jag itne tål starkt ljus, våran hall där uppe har gjorts om till en byggarbetsplats så det kommer en hel del irriterande ljud som min skalle inte tål. Ibland suger livet.

Efter att ha gått in stenhårt på gymmet idag och var så himla sugen på att gå på ett pass efteråt så pajade benet igen. Vad händer tänkte jag när de kändes som om någon stack in en kniv vid knäskålen och bara skar neråt. Blä vad äckligt nu när jag kan se bilder framför mig på hur det skulle ha sett ut!

Varför ska det alltid blåsa storm ute varenda gång när jag har bestämt mig för att cykla in??? Vädret är ju helt omöjligt, det är värre än Ölands vädret där det 99% av alla gånger blåste kuling...

ÄÄÄNTLIGEN är mitt vänstra ben någorlunda bra och jag haltar inte längre på det. Idag blir det därför gymmet som jag inte har besökt på två dagar nu, känns mindre bra.

Jag plågar mig själv. Åh vad jag är bra på det. Med gråt upp i halsen så gör jag det. Jag kollar på bilderna. Egentligen borde jag slänga allt, ALLT som har med det att göra. Jag orkar verkligen inte längre.

Efter att ha somnat klockan fyra inatt så tog jag sovmorgon till tolv i förmiddags, det behövdes kan jag säga. Jag låg och stirrade in i väggen i två timmar och bara tänkte och tänkte och tragglade gamla minnen, roliga som tråkiga hela tiden. Försökte förtränga dom men det gick bara inte.

Jamen då var vi väl här igen, klockan är straxt efter två och jag är super trött. Jag har legat och kollat in i väggen i över en timme nu och det går inte att sova. Det är hellt omöjligt!!!! Vad ska jag göra? Gå och ta mig en sup? Försöka härda ut det? Piss trött som jag är kan jag knappt hålla upp ögonen, men sova det kan jag inte. Har tankarna helt på annat håll, det vet jag för jag saknar dig och med dig här hade jag kunnat sova, förmodligen. Eller snarare jag hade sovit det vet jag. Så jävla typiskt allt detta!!!!

Efter mycket om och men så har jag faktiskt beslutat att börja söka jobb i Malmö/Lund. Efter att ha varit där i våras så blev jag på något sätt kär i staden och alla parker. Min morfar och hans fru bor i Malmö och efter att de hade visat runt mig och A en hel helg så fastnade jag. Stockholm och Malmö har blivit mina favvostäder medan Göteborg kan jag inte riktigt med..

Det är super kul när man precis kanske har gjort slut med sitt livskärlek (som jag fortfarande anser är det) och killar snappar upp det här direkt. Bara ett par dagar efter så skrev alla möjliga och det var som om dom hade luktat sig till det. Helt sjukt! En kille är speciell. Han ringer och smsar mig konstant. Vissa dagar orkar jag inte ens svara och andra så svarar jag. Jag har liksom börjat ignorera samtalen eftersom att han blir orolig så fort jag inte svarar om han gjort något fel eller liknande. Det känns som om jag är i ett förhållande, igen! Med någon som undrar vart jag är hela tiden, säger åt mig att ta det lugnt för nu verkar du alldeles för full, blir skit upprörd för att man inte kan ses. Ja hela den historien. Gång på gång har jag talat om att det enda jag behöver är en vän och INGET annat. He doesn't get it, that stupid MF. Klockan är 12.30 och han har redan försökt ringa mig 4 gånger sedan klockan elva. What to do??? Han är enormt snäll men.............

Ligger nere i min soffa inlindad i massa filtar, rummet är upplyst utav tända ljus i doften av vanilj. Det är sannerligen höst feeling här! En godsak jag har börjat att köpa är Babybel. Dom där små söta ostarna i nät! Ruskigt goda och tillsammans med gröna oliver och fetaost så är det kanon.

Hur ska jag gå hem när allt är såhär? 
Jag vet du kommer att se på mig sådär 
Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt? 
Du sa du behövde tid, du hade tid" 

Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren 
Allting blir precis som man förväntar sig 
Du är ett glashus, och jag är en sten 
Men det är du som försöker se igenom mig

Vad och hur gör man för att sluta tänka på någon? Går man till en psykolog, eller bankar man huvudet i väggen eller hur fasen gör man?

Jag ligger vaken om nätterna, stirrar rakt in i den vita betong väggen och fantiserar om att han låg där på andra sidan och sov. Att han ville ligga bredvid mig i min säng, att han kände sig trygg och älskad utav mig. När den där underbara känslan har spridit sig från topp till tå inser man plötsligt när det knarrar i bokhyllan ett par meter bredvid som stör den där koncentrationen, att Jag faktiskt ligger där ensam i mörkret. Då blir man sådär irriterad och förbannad på sig själv och man försöker in i det minsta att sluta tänka på det som brukade vara så underbart. Man suckar och vänder sig om. På andra sidan skulle du också ha kunnat ligga. Snarka som du alltid gjorde. Tänker på alla de sömnlösa nätterna då jag brukade bli tokig på oljudet men kan inget annat än att le och skratta åt det. Men hur gör man för att sluta tänka på någon? Ska jag försöka intala mig själv och min hjärna att inte tänka men det är ju egentligen att tänka på denne någon. Eller ska tiden ha sin gång? Att jag går och lägger mig en natt utan att du finns i mitt huvud eller att jag vaknar upp och det första är inte Dig jag tänkte på. Jag vill sluta tänka för det är ingen idé att sakna och tänka. Men jag har försökt och det går inte. Ska kärleken göra så ont verkligen?

Jag har återigen aldrig skrattat så mycket som jag gjort ikväll. Mina finaste vet verkligen hur man får en att må bra!

Sitter i soffan och gosar med världens coolaste unge, Majselina som vi kallar henne. Försöker få henne till att avguda David Guetta som jag missade i somras i stockholm! Vilken besvikelse. Jag visste inte ens att han skulle till Sverige. Gnutta ångest i kroppen...

Efter okontrollerat många mintushotar så fortsatte kvällen på palatset som sagt igår natt. Vi entrar lilla dansgolvet och en liten tjej börjar dansa med mig agnes mickis och alexandra. Den här tjejen börjar smälla till mig och agnes på rumporna och det slutar med att vi står typ och buggar och hon klämmer som ett AS på mitt ena bröst. Lesbisk? Lesbisk! Mentalt störd? Ja! Detta var givetvis väldigt kul just i det ögonblicket, nu såhär i efterhand vill jag hälla en liter handsprit för att sanera mig själv. Under kvällen tappar mickis bort sin väsklapp och jag tackar gudarna för att jag inte hängde min väska på hennes (!!!!!!!!!!!!) annars hade jag fått det jävligt svårt att komma hem den natten. Mickis ställer sig bakom bilarna i bara bh och svarta strumpbyxor för att gräva i bhn där hon säger sig ha lagt den blåa biljetten. Polisbilar cirkulerar och ja hela köret. Jag skulle vilja berätta alla roliga händelser som hände för privat bruk eftersom det är så oerhört roligt att kolla tillbaka i arkiven vad man man sysslade med när man var 19 år. Men med risk för att lämna ut alldeles för privata delar så får jag förlita mig på min hjärna som förhoppningsvis lagrar dessa minnen.

Jag har nog aldrig sovit såhär lite men så fruktansvärt gott. Jag kände mig sådär trygg som innan och ingen kunde ta mig därifrån

Jag har nog inte sovit såhär lite på år och dagar. Kanske möjligtvis någon gång nu i början på sommaren men inte annars. Just nu funkar det bra men ack när jag fått i mig mat så är blir jag till en gammal tant. Jobbigt att ha tre småsyskon som klänger på en hela tiden. Det blev ingen träning idag heller!

Jag har nog varit med om den mest sjukaste kvällen/natten någonsin och den kommer o bli ännu sjukare nu. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket i hela mitt liv som jag har gjort idag med tjejerna. Jag älskar er verkligen, helt sinnessjukt!!!!!!!! Godnatt ;)

Igår kan ha varit en blandning mellan träningsvärk och att jag var kraftigt nedkyld som gjorde att jag inte mådde något bra på slutet av kvällen. Trodde att jag hade fått maginfluensan... Efter att ha sovit ett antal timmar så vaknar jag bättre men ont i kroppen, mestadels längst ner i ryggen.

Blääää vad jag hatar att må såhär konstigt dåligt! Senast var uppe på Öland och euh så pissigt det var. Jag ser sådär vidirgt suddigt, det växer i munnen så fort jag sväljer eller pratar, huvudvärk och ont i ena sidan av nacken. Snälla skjut mig någon??? PLEASE! Söv ner mig gör vad som helst. Kan detta bero på att jag suttit i blöta kläder i 10 gradigt väder i minst 20 minuter ikväll? jag som skulle försöka hålla mig frisk och kry. Sablans jävla skit. Ett spyspann står redo nedanför sängen, CHECK.

Vidrig förkylning är på väg, det känns i hela kroppen! Illamående, huvudvärk, ont i leder och bara allmänt seg. Fyfan! Får skylla mig själv lite som gick i bara kofta idag när det spöregnade plus att jag stod och frös sönder i väntan på att få åka hem. Panodil, vatten och äckligt mycket sömn! Jag som skulle träna imorgon :(

Det blev en lugn kväll igår än en hel vild kväll som hade kunnat spåra ur om jag hade varit i stan lite längre. Jag har varit så utmattad de senaste veckorna + en massa träning och träningsvärk så jag var helt slut redan klockan elva igår kväll... Har vaknat upp på morgonen nu senaste veckan med att knappt kunna öppna ögonen vilket är lite oroväckande när man redan har fått sova minst 9 timmar.

Två dagars hård träning gör sig påmind i nedre delen utav ryggen och i låren, aj. Blodsmak i munnen ungefär. Hade tänkt träna imorgon också men hm vet inte hur det blir med den saken riktigt.

Vi hade det bra, vi hade det väldigt bra. Det förflutna hann ikapp oss och ingen visste riktigt vem vi var. Jag säger som till mina kompisar, jag är så otroligt stolt över oss men speciellt Dig. Du blev min ett tag och den tiden uppskattar jag mer än någonsin. Och jag hittar någon som Dig en dag, det vet jag. Jag önskar dig inget annat än det bästa. Alla misstag, alla roliga minnen all den kärlek vi gav varandra var speciella och jag kommer alltid bära med mig det. Vi hade det bra.

Första kärleken? Absolut inte. Förådd av den mannen jag såg upp till allra mest på denna planet, ja. Jag kan inte beskriva den känsla och jag kan inte heller beskriva den känsla som han förmedlar. Han vet inte vad kärlek är och hur man är. Jag är nästan hundra procent säker på att hela sommaren var en lögn och enda sen jag kom hem till honom den där tidiga morgonen 20 juni bara ett par dagar efter studenten med all packning för att åka upp till Öland. All den kärlek som jag trodde att jag fick denna underbara människa som bara någon timme innan han dumpade mig var den mest sötaste och charmigaste man någonsin.

Om jag berättade för dig att jag skulle kunna göra vad som helst för Dig, att jag skulle kunna älska Dig tills den dagen då jag knappt vet vad kärlek är. Att jag skulle ställa upp för dig i vått och tort och alltid finnas där när du än behöver mig på dygnet. Jag skulle kunna dra mina fingrar genom ditt hår i all evighet och kyssa dom där läpparna som får mig att försvinna upp till molnen ♥

Jag vill sjunka genom jorden lite just nu. Kom och tänka på datumet 18 och vad speciellt det var för mig. Varje gång jag ser 18, ser stockholm, leker med mina småsyskon, tar på mig silverhalsbandet, vaknar på morgonen, när jag går och lägger mig, sitter uppe sent, bläddrar igenom mobilen, tänder ljus, duschar, drömmer, sovmorgon, kollar på gamla bilder, tänker på Öland, framtiden, ute på krogen, när jag tränar, när jag ser bussen, så får jag den mest vidriga klumpen i hals och mage.

Det bästa som finns är när mamma och hennes väninna pratar om huvudlöss och ägg när man försöker njuta av sin frukost. Fantastiskt mysigt!

I know, jag sitter här och tycker så himla synd om mig hela tiden men hur FAN ska man börja leva igen? Kan någon klok människa berätta det för mig? Det är egentligen inte värt att älska någon och lägga ner energi på någon som inte älskar en tillbaka. Jag vill bara åka hem till honom ta tag i han och putta ner honom i en stol och få saker förklarade. Jävla idiot. Jävla fanskap. Hur kan han få bestämma? Vad vet han? Jag önskar han kunde vara lite mer som jag just nu. Bara lite

Trots mina 19 fyllda år så har jag fortfarande släktkalas. Det blir liksom att man aldrig träffar mostrar, morbröder och fastrar. Och speciellt inte mina små kusiner som växer så att det knakar! Jag har fått turen att få tillbaka min äldsta kusin Sebbe till Kalmar. Ingen julafton utan honom!

Du bara glömmer. Du glömmer det som brukade vara det allra viktigaste i Ditt liv. Du tänkte så långt som näsan räckte. Du berättade alltid att det bara var jag som fick höra de 3 orden ur din mun och att han menade det varenda gång. Idag. Inga känslor kvar. Inte i den bemärkelsen. Hur är detta möjligt? Har allt varit en enda stor lögn de senaste två åren? Har jag inte betytt någonting? Om jag har det så kan inte allt detta bara har försvunnit på tre veckor.

Jag har nog inte det där behovet av att följa strömmen och resa till Norge eller London som alla andra. Jag har funderat på dessa två alternativ så himla länge att jag knappt vet vad jag vill längre. London har jag aldrig besökt och jag vet inte hur det skulle vara att bo där. Norge, en utav mina närmsta kompisar flyttar dit till oktober så en vecka tillsammans med henne där kommer det bli. Jag får se när jag kommer hem igen efter det och kanske kanske att jag bestämmer mig för att flytta dit!

Igår hände något väldigt märkligt. Jag blir skjutsad hem till lollo som blandar en massa guuud så goda drinkar och shots. Jag är ingen shot-människa men dessa! Vi begav oss in mot stan för Palace premiären. Efter att vi virrat runt i stan i väntan på Mickis beger vi oss till Palace den sista timmen. På dansgolvet möter vi killen som Mickis jag och min föredetta andra halva umgicks väldigt mycket med och han jobbade även uppe på Öland inte så många km ifrån kroken. Vi dansar och larvar runt allesammans och Mickis och han börjar nästan skojbråka och en hel del dansande människor blir irriterade och knuffas. Detta är nästan som en film men i taket så sprutar det ut rök emellanåt och denna rök ser man ingenting utav plus att andas in den och det känns inte som att du får i dig någon luft. I den här röken (jag står placerad nästan precis där den sprutar ut) så står jag och dansar medan den här killen då kommer fram och sätter sina händer runt mitt ansikte och kysser mig. Mina kompuisar ser detta och när jag förstår att det är han som kysst mig så är han försvunnen någonstans inne i röken. Varför gjorde han detta och vad tjänade han på det? Starta bråk var det första som kom upp i huvudet men nja. Vi konstaterade att han inte heller var så onykter och såg relativt nykter ut. Panik utbryter i mitt huvud och det blir typ kortslutning. Känner mig smått våldtagen. Han kunde INTE kyssas. Har bara stött på en kille som kunde kyssas så att man for upp till molnen.

Andnöd är det sällan som jag får, när det är något jobbigt prov eller när man kommer på kvällen innan att fan just det, det är matteprov imorgon morgon. Då får jag som en klump i halsen, försöker andas men det går knappt. Jag kom på världens roligaste incident som inträffade första arbetsdagen uppe i Byxelkrok. Jag hade 30 min på mig att cykla 5 km i kulingvind, alltså längst den öländska kusten och de som varit där vet att det blåser jämt där uppe! Ringer upp min dåvarande pojkvän, skriker och är förbannad över tanken att han faktiskt åkte bil samma väg bara någon timme tidigare. Jag var rasande över att det blåste så förbannat mycket. Jag ville spränga en hel jävla bomb över hela Öland just då. Ingen förtjänade liksom att leva, i stort sett. Jag hade noll kondition i början på sommaren det måste tilläggas! Han skrattar och han skrattar i luren tills jag blir så förbannad att jag slänger på och kastar mobilen i cykelkorgen och börjar gråta. Varenda gång jag hör Måns med Hope and glory så tänker jag på den roliga incidenten. Det var då jag kom att tänka på dig. Allt är så svårt när man inte kan sluta älska.

Det var tungt att ta sig upp imorse kan jag meddela. Hunden skällde och behövde få komma ut. På med kläder och ett litet leende så traskade jag upp.

Mitt liv rullar på utan Dig. Det gör det faktiskt, det måste jag erkänna. Det är skit jobbigt och försöker att inte kolla på de gamla bilderna på dig och mig. Du ligger i en undangömd mapp. Framkallade bilder i ramar, vad gör jag med dessa? Jag skulle vilja pryda mina väggar med dom igen och stolt berätta och studera för kompisar och släkt, att det där är Du, Jag och Vi. Inga känslor säger du att du har för mig längre. Det hjälper till viss del men egentligen är det återigen som att du kör in en kniv i magen på mig.

Vad är jag utan dig? Vad är du utan mig? Vad är vi utan varandra? Vi är vilsna

Låten förklarar Allt, allt som har med saken att göra. Kärlek kärlek kärlek kärlek

Fyfan vad hemskt det är att vara själv, iallafall just nu eller kanske för evigt. Varför är det som mest kärlek runt om en när man precis blivit av med sin själv? Varför spelas det bara en massa kärleks depp låtar på radion och hur kommer det sig att de till och med dyker upp i min Spotify lista. Jag blir inte riktigt klok på att. Har fortfarande två täcken i sängen, 6 kuddar, allt är nybäddat och redo för Dig och din underbara kropp att gosa ner dig i. Den kommer att förbli bäddad, för alltid. Just den platsen kanske Du aldrig kommer ligga på igen och det lär säkert ligga någon annan själ bredvid mig och hålla om mig när det åskar ute eller när jag är sjuk. Din lukt fanns där men inte längre. Bilder på dig som fanns inramade hänger inte längre på väggen. Jag har kommit en bra bit på vägen men absolut inte så långt som jag vill. Detta är bedrövligt. Kan inte jag barafå bestämma?

Har befunnit mig på samma ställe i över 3timmar idag. Det känns i huvudet! Vart? Säger jag inte.

För att gå över från detta kärleks deprimerande panikångesten jag har haft nu i 2 veckor så har jag faktiskt ännu ett problem. Jag köper för mycket skor. Problemet med det hela är att jag inte får någon ångest när jag kommer hem och inser att 700 spänn gick åt ett par skor som jag egentligen har i en annan liknande modell fast det paret var billigare. Eller väskor, ååååh min väskor. Jag brukade tycka det var svårt att hitta skor förr i tiden men nu är mitt golv täckt av skor och jag förmodar att jag inte tänker sluta än. Jag har mina ögon på YTTERLIGARE ett par vinterskor som jag känner innerst inne att jag bara måste ha. Jag blir bara så kär när jag kollar ner på golvet och där står mina fina sommarskor och höst/vinter skor. Men det är väl såhär det ska vara?

Livet har många konstiga vändningar, de kommer helt plötsligt eller så räknade man med att det skulle hända. Dagarna går men jag blir kärare och kärare för varje dag trots att det på något sätt enklare att hantera allt nu sådär två veckor efter. Ingenting är lätt längre.