kiwih.blogg.se

Imorgon rullar tåget ner till Malmö med käraste och det innebär tvätta tvätta och tvätta. Jag måste handtvätta hela skiten och inte nog med det mina kära vänner, där ute där man brukar hänga upp tvätten i och med att det är tork väder ja men torklinan eller vad det nu heter är så förbannat äckligt smutsigt så min nytvättade vit/lila tröja blir smutsig direkt. VA FAN liksom. Kokar utav ilska. Ska jag behöva handtvätta samma tröja igen?!? Jag var också livrädd för att förstöra min pojkvänns tröjor som han älskar så mycket. Tänk om dom har blivit för små eller att smutsen från sträcket där ute inte går bort från tröjorna? Fan vad nervös jag blir. Har fortfarande jättemycket kvar att tvätta men när varmvattnet plötsligt försvann så vart det bara att ge upp! Jag får fortsätta ikväll då jag är som tröttast, för det är ju då det är som roligast, eller?

Alltså fyfan vilken SATANS PINA! Mina älskade och dyrbaraste två systrar på 4 & 7 år sprang bort alldeles nyss. Fan vad jag bara ville gråta och skrika. Ungjävlar bokstavligt talat. Sen att man tänker att det absolut värsta ha inträffat är heller inte så kul. USCH!

Herregud, vilken typisk tjej jag är. Känner lyckorus när jag får kläder och när pengar finns på kontot. Jag kom på mig själv sittandes i den vita studentklänningen som kom i posten idag som jag skulle pröva. Insåg när jag kollade mitt konto på Nordea att på fredag så sätts det in en rätt saftig summa pengar och samma dag åker jag till Malmö med pojkvännen. Fattar ni vilket lyckorus jag pratar om eller? Jag börjar dock få lite ångest då jag har skjutit upp allt plugg i snart 3 dagar och idag måste jag ta tag i en hel del. Det är som sagt enkla uppgifter men ändå drar jag ut på det in i det sista. Jag orkar inte jobba ihjäl mig sista veckan i maj då beygen ska vara satta.

Sen glad påsk!

Har vaknat och inväntar att klockan ska slå tio i så att jag kan gå och göra mig iordning. Bussen mot Staggneliusskolan går tjugotvå över. Denna vecka har varit otroligt kort, har hunnit göra naturprov, projektarbetsredovisning, religionsredovisning. Börjar jag se ljuset nu? Möjligt. Nästa vecka är det påsklov och då far jag och mannen till Malmö för att besöka min morfar och hans fru som jag önskar att jag fick träffa lite oftare. Jag hoppas på att vi spenderar någon dag i Köpenhamn också! Nu till helgen ska jag även följa med till Byxelkrok, träffa mickepick och bara vara. Tar med mig datorn och förhoppningsvis så kan jag stryka lite saker från min LIGGA-EFTER-MED-I-SKOLAN-LISTA! Tjohhooo

O-M-G!!!! Filmen Serbian Film var nog det mest absurda och mest brutala film jag sett någonsin. De olika scenerna tar film till en helt ny nivå än tidigare. Alltså fyfan så brutalt! Jag kan nog inte rekommendera den i och med att jag kommer somna med hemskabilder framför mig.... Skratta eller gråta?

Vad man än gör och säger så blir det alltid någon som tjurar och offer koftan slängs på direkt!

Uppblåsthet och illamående i all ära denna fina dag! Jag har hunnit med att vara i skolan, bakat kladdkaka med choklad frosting på och träffat bästis samt varit på ''hemmafest'' och träffat pojkvännen. Helt fantastisk givande dag!

Har värsta flowet just nu, idag mår jag bra, vet inte varför i och med att vi hade 5 timmars nationella prov i Svenska b. Har bryggt kaffe och hällt över det i värsta bigga koppen och har höjt Alexandra Burke - All night long i hörlurarna. Bästis är det enda som fattas (i och med att pojkvännen kommer senare) tsss.

Det är sällan som folk står för vad de säger nuförtiden och det går mig verkligen på nerverna. Det dyker upp någon som en gång har stått en kärt om hjärtat och som man har pratat skit om i nästan 3 år. Du bestämmer dig helt plötsligt för att sluta hata trots att det bara var några veckor sedan som du uttalade så fula ord om denna människan till mig. Du skakade på huvudet varenda gång och du sa fula ord. Har känslor bolmat upp igen må tro? Börjar tvivla på allting.

Mitt i städningen finner jag alla smutsiga glas som står ståendes på mitt vardagsrumsbord. Försöker samla alla glas i händerna och begöer mig uppåt till köket för att diska vinglasen för hand. När jag nu står där och ska diska dessa vinglas (mina finaste vinglas som jag har fått i födelsedagspresent) så tänker jag på hur jag skulle må om jag råkade krossa eller förstöra något av glasen. Några sekunder efter när jag ska ta tag i båda vinglasen så råkar jag krocka dom och en stor reva i hela glaset plus att en liten glasbit från kanten där man dricker har fallit bort. Nu fick jag fan i mig allt känna på hur det var iallafall. Jag känner bokstavligt talat för att gråta en skvätt. Jag som brukade ta fram dessa vinglas och beundra dom! Dom är ju så förbannat fina!!!!! Hur kunde detta ske??? Mina finaste vinglas........ Åh ångest panik jag vet inte men fan vad ledsen jag blir. Jag har letat överallt efter ett par likadana, jag har liksom till och med åkt till Kosta Boda för att kolla men finns ej där. De hade förmodligen utgått. Sorgligt för tusan. Sorgen övergår till att vara arg, på mig själv.

Var helt slut inatt då jag gosade ner mig i mina täcken runt fyra halv fem. Fy sjutton vad kul man kan ha i en bil, bästa vännen och jag. Kände på mig redan igår att jag skulle vakna upp med en liten förkylning och med tanke på att vi rörde oss ute hela kvällen igår typ sommarklädda i praktiskt taget storm så gjorde det bara saken värre. Jag fick bokstavligt inte upp mina ögon när klockan slog 12. Somnade om och var tvungen att kuta upp då någon knackade på dörren. Ingen var ju hemma.

Jag slaktas i skolan var dag känns det som. Bland allt detta med studenten, balen och allt vad det innebär så tappar jag mig själv. Jag fokuserar framåt, det gör jag men jag är inte här. Jag glömmer att för att man ska kunna ta studenten så måste man faktiskt köra ända in i kaklet. Hade gärna velat borra ett stort fett hål i det kaklet men jag ska inte ta i nu!

Jag har så jäääääävla mycket att göra nu i dagarna att jag återigen snart går in i väggen. Jag sitter i min säng och försöker plugga på ett genetikprov vi har nu på onsdag men en syster som sitter och knapprar på den stationära datorn lite mindre än 6 meter ifrån mig. Detta driver mig till absolut fucking vansinne. Visar ingen som helst respekt den äckliga människan. Inte nog med det så har jag en far som sitter i vardagsrummet ovanför mig och pratar hur högt som helst! Jo jag glömde nämna att jag inte har någon dörr intill mitt såkallade rum. Nej jag har ett fallfärdigt skynke som har hängt eller snarare halvhänger i mitten i rummet på källarplan. Detta är en utav anledningarna till varför jag vill flytta hemifrån. Jag vill komma hem till en lugn och harmonisk lägenhet som förblir lugn hela dagen. En lägenhet med stora öppna fönster med massa växter och blommor i och med super fina gardiner. För allt detta har jag tyvärr inte. Små skit fönstren som man inte kan se ut ifrån, plus att de ligger i takhöjd och i markhöjd. Jag kan inte ha gardiner och jag kan inte ha några växter eller färgrika blommor eftersom att det sällan är direkt ljus ner hit. Jag får bara helt enkelt panik. Ilskan bubblar och känner mig förbannad. Att motivationen till att städa rummet försvann för ett bra tag sen och det resulterade i att det ligger omkring fyra klädhögar i rummet. Det är helt sinnes. Känner mig bitter och som en total kärring.

Jag har så himla många grejer kvar att göra klart i skolan men tar inte riktitt tillvara på den tiden efter skolan till att plugga. Idag ska jag dock försöka få lite gjort, typ läsa en engelska bok som det går lite halvsegt med, rätta till några fel på en rapport och ett par religionsuppgifter. Klarar jag det innan dagen är slut? Så att jag kan sudda ett par saker från min Måste göra lista som jag har skrivit i Word. Då kan jag äntligan känna mig lite nöjd att det iallafall faller bort saker och mer energi och motivation att göra klart allt det andra.