Big Brother, here we go again

Jag sitter i soffan med enorma hörlurar på huvudet, det blir så himla mega bra ljud! Lyssnar genom Spotifylistan på utspringningslåtar och DJ Ötzi är på, 90-talet var bara för bra. Om inte musiken så var väl modet ändå helt okej! Kollar på bilder på min mamma som bar rött läppstift och lockigt burrigt hår. Färgerna var ju helt bananas och stickade koftor var typ inne.... Ibland såg de förfärliga ut.
Jag svor på att inte följa Big Brother i år men det har bara blivit så att jag har kollat nu varje dag hela veckan. Kan kanske bero på sportlov eller bara att alla mina kompisar kollar varje kväll? Cilla är ju så himla störtskön! Hon är överallt och ingenstans. Medelålderskvinnor alltså.....
Jag vet inte om jag har nämnt en kille vid namn Jonathan som kommer och bor i Birmingham, England? Om inte så ska jag ge er en liten tillbakablick! När jag gick i 7an så vart jag skogsmulle, hängde väldigt mycket på diverse spelsidor och vid datorn överhuvudtaget. Jag hittade honom och senare även en snubbe som heter Stefano från Italien. Iallafall, Jonathan och jag pratade väldigt mycket över msn, i säkert 2 år eller något och sedan gav jag därefter hans msn till min lillasyster och kusin och sedan min föredetta bästa kompis. Vi alla skrev med honom och han blev förälskad i oss en efter en. Han ville träffa oss och han visade även sina genetalier för oss i cam. Min kusin tvingade mig att kolla, haha! Han visade tydliga indikationer på att vara en typisk nätpedofil. Men vi tyckte att det var kul och fortsatte o skriva. Han vill träffas och allting. Han vill bli tillsammans med min kusin, alltså så är jag och min lillasyster inte lika roliga längre. Några månader går och han blir förälskad i mig och min kusin är ute ur bilden. Tiden på högstadiet går inte att förklara (vi ringde liksom en snubbe som heter Josh i Australien och snackade), vi var ytterst speciella. Vi eller jag har pratat med denna kille i snart 5 år och han är lika ruskigt äcklig än idag, jag pratar för övrigt med honom nu på msn. Han berömmer mig hur jag är med barn (han grundar detta på att jag har sagt att jag har många syskon och gav de glass någon dag). Han vill att jag ska vara mamma till hans barn. Det fortsätter, allt som man trodde att ingen kunde vara så seriös med är han. Jag gick alltså i 7an och utgav mig från att vara 18 år då vi först började skriva, det var liksom en rolig grej tills jag i den åldern började ta lite saker för seriöst själv. Jag kunde ligga uppe till klockan 3 på natten och skriva med han. Kompisarna himlade med ögonen när jag kom dagen efter med stora påsar under ögonen. De dagarna var helt fantastiskt roliga! Jag kommer ihåg dom som om det vore igår.... Stefano, eller Magico som han alltid hette på msn var också helt mysko! Oj detta blev ett riktigt långt inlägg om egentligen något som inte går att förstå sig på. Är det därför jag vill läsa till psykolog? Min msn plingar så det svider i öronen, guess who..............?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0