19 september 2011
Vad och hur gör man för att sluta tänka på någon? Går man till en psykolog, eller bankar man huvudet i väggen eller hur fasen gör man?
Jag ligger vaken om nätterna, stirrar rakt in i den vita betong väggen och fantiserar om att han låg där på andra sidan och sov. Att han ville ligga bredvid mig i min säng, att han kände sig trygg och älskad utav mig. När den där underbara känslan har spridit sig från topp till tå inser man plötsligt när det knarrar i bokhyllan ett par meter bredvid som stör den där koncentrationen, att Jag faktiskt ligger där ensam i mörkret. Då blir man sådär irriterad och förbannad på sig själv och man försöker in i det minsta att sluta tänka på det som brukade vara så underbart. Man suckar och vänder sig om. På andra sidan skulle du också ha kunnat ligga. Snarka som du alltid gjorde. Tänker på alla de sömnlösa nätterna då jag brukade bli tokig på oljudet men kan inget annat än att le och skratta åt det. Men hur gör man för att sluta tänka på någon? Ska jag försöka intala mig själv och min hjärna att inte tänka men det är ju egentligen att tänka på denne någon. Eller ska tiden ha sin gång? Att jag går och lägger mig en natt utan att du finns i mitt huvud eller att jag vaknar upp och det första är inte Dig jag tänkte på. Jag vill sluta tänka för det är ingen idé att sakna och tänka. Men jag har försökt och det går inte. Ska kärleken göra så ont verkligen?
