Det går bra nu, till viss del
Mitt liv rullar på utan Dig. Det gör det faktiskt, det måste jag erkänna. Det är skit jobbigt och försöker att inte kolla på de gamla bilderna på dig och mig. Du ligger i en undangömd mapp. Framkallade bilder i ramar, vad gör jag med dessa? Jag skulle vilja pryda mina väggar med dom igen och stolt berätta och studera för kompisar och släkt, att det där är Du, Jag och Vi. Inga känslor säger du att du har för mig längre. Det hjälper till viss del men egentligen är det återigen som att du kör in en kniv i magen på mig.
Jag vet inte vad vad det innebär när folk säger att du borde tänka på dig själv ett tag nu. Min själ är och kommer inte riktigt bli hel utan den där andra delen bredvid mig. Jag behöver en själsfrände som står där. Det var där du svek mig. Du gav upp alldeles för lätt.
Kommentarer
Trackback
